Hade egentligen tänkt att jag skulle dela ett annat inlägg idag, MEN nu blev jag så irriterad att jag känner att ett annat ämne måste tas upp först: policy.

Det här med policyer, ja men det kan ju vara bra att ha som en guideline för hur man driver något, absolut! Dessvärre tror jag att en policy ibland kan göra mer skada än vad den gör nytta.

När man är så fast vid sin policy att man glömmer bort att vi människor har förmågan att känna något som kallas för empati (vissa mer, andra mindre). Många glömmer helt enkelt bort att en policy egentligen är en riktlinje och rekommendation om hur man ska fatta beslut. För en policy tar sällan in alla faktorer i sitt beslut, utan beslutet baseras oftast på några enkla ja eller nej-frågor (är det inom 30 dagar, ja eller nej? Är det i ursprungligt skick, ja eller nej? Och så vidare…).
En policy handlar liksom inte om vad som är lagligt eller olagligt, utan hur man som ett företag eller organisation fattar sina beslut om hur man vill driva något framåt.

Det är såklart inte alltid som empatin glöms bort, utan det finns också fina medmänniskor där ute som faktiskt kan se utanför sin lilla box hen har blivit placerad i, och hanterar sen situationer och människor utifrån dess olika förutsättningar.
En av de bästa lärdomarna jag själv tagit med mig från mina tidigare yrken och chefer är att det är inte alltid svart eller vitt, iallafall inte när det handlar om människor. Och det här gäller såklart inte bara ute i arbetslivet, utan i  det verkliga livet också. Man måste kunna hantera varje person utifrån hens situation och förutsättningar.

På arbetsplatser kan det även vara så att det finns bra chefer med hjärtat på rätt ställe, men så sätter företaget stopp för det. För tyvärr finns det företag som aldrig skulle sätta en medmänniska och kund/gäst framför pengar. Till exempel, policyn säger att du har 14 dagars ångerrätt och det har nu gått 15 dagar sen köpet gjordes så det får nog bli ett ”nej, tyvärr kan vi inte hjälpa dig för vår policy säger så”.

Men va? På riktigt nu? Vem är den här jävla Policy som säger så? Han måste ju vara någon form av polisernas polis som bestämmer vem som lever eller dör om man inte följer hans önskemål. Eller?  

Visst absolut policyn säger så… Men finns det kanske något mer till historien? Något som hänt utanför den här jävla inramade policyns liv?
Kanske är det så att jag nu var på väg in till butiken igår för att lämna tillbaka varan, men på vägen dit blev påkörd av en bil och spenderade sen natten på ett sjukhus för att gipsa armen istället. Och va fan, varan jag nu vill lämna tillbaka är fortfarande oanvänd och i samma skick som när jag köpte den för 15 dagar sen, och även i samma skick som den var i bara för en dag sen när det fortfarande var okej.

Jag tror det finns det två typer av människor när det kommer till hur man hanterar en medmänniska som står framför en i samma situation som ovan.

Typ 1. Tittar på kvittot, upptäcker att det är en dag över tiden. Policyn lyser rött framför ögonen. Rätt eller fel. Går inte. Tyvärr. Policyn säger nej. Personen framför blir upprörd över bemötandet och vill förklara vad som hänt. Typ 1 väljer hellre att misstänka att personen kanske eventuellt hittar på. Tyvärr, nej, nej, nej. Personen går därifrån besviken med sin produkt, men företaget får iallafall behålla sina pengar.

Typ 2. Tittar på kvittot, förstår att det är en dag sent, väljer att lyssna på människan framför sig, hör historien bakom, kan se att människan framför är i behov av hjälp och väljer att agera som en medmänniska, förstår att det inte alltid är svart eller vitt, accepterar att ta tillbaka varan och känner sig nöjd för att hen varken har gjort rätt eller fel, utan vad som behövdes, i just den här situationen. Människan går därifrån med tacksamhet, och företaget får möjligtvis behålla en kund.

Och om det nu faktiskt var så att allting är svart eller vitt, vad har vi då människor till? Utan känsla, empati och en förmåga att vara öppensinnad så kan vi ju lika gärna sätta in en robot i en kundtjänst. En robot som frågar 5 stängda frågor och sen fattar ett beslut utifrån 5 ja eller nej. Ja men nästan så iallafall.

Nu kanske man kan tro att jag har köpt ett par strumpor i fel storlek och sen försökt lämna tillbaka dessa idag med ett negativt resultat och därför är jag nu lite halvt irriterad. Inte riktigt så…

Egentligen är jag mest asirriterad för att min läkarmottagning inte kan se förbi sin policy just idag och förnya mitt recept över telefonen. Vilket säkert är en asbra policy att ha av flera olika anledningar, så länge den inte är svart eller vit.
Istället behövde prompt komma in (vilket jag inte hade möjlighet till) för ett besök för att dom skulle kunna förnya mitt recept, för att jag räknas som en ”besökare” här. Med andra ord hade en Nya Zeeländare kunnat fått sitt recept förnyat över telefonen men inte jag. Löper jag som svensk då en större risk för att få fel medicin eller att missbruka medicinen? Jag känner mig nu osäker på om det ens handlar om min hälsa och säkerhet. Kanske handlar det bara om ett ekonomiskt beslut för min mottagning.

Läget ligger nu till såhär att min medicin (som min läkare har avrått mig från att sluta med tvärt) snart tar slut och jag har ingen möjlighet att ta mig in till mottagningen innan dess. Tilläggas ska att för ett par månader sen förnyade en läkare (på SAMMA mottagning) mitt recept över telefonen så att jag kunde hämta ut min medicin på apoteket mot en kostnad på ca 155kr.

Iallafall, när jag tillslut fått sjuksköterskan i telefonen att förstå att jag inte kan ta mig in till mottagningen så låter hon mig hänga kvar medan hon pratar med någon annan på mottagningen. Hon har vid det här laget alltså sagt att jag MÅSTE komma in säkert en 10 gånger, och det är alltså det enda alternativet hon kan ge mig.
När hon sen kommer tillbaka till mig så går det tydligen ändå att ge mig ett recept över telefonen (det var alltså inte omöjligt) men då mot en kostnad på ca 525kr som jag nu behövde sätta över INNAN de kunde förnya mitt recept. Trots att det kostade mig 155kr förra gången. Och trots att den andra läkaren skickade en faktura och alltså inte krävde någon förskottsbetalning av mig.
Men ah, för att komma till något avslut med det här så har jag helt enkelt inte dom 525kr just nu. Så jag fick avsluta samtalet utan ett förnyat recept och medicin.

Runt en timme senare kan någon ha fått ett dåligt samvete eller något efter att ha sett svart eller vitt, då jag hade ett missat samtal från min mottagning och ett röstmeddelande som förklarade att jag kan få min medicin (för två veckor framåt) utskrivet idag om jag först betalar in 25 NZD (alltså ca 155kr) till deras bankkonto. Det är ju alltid något. Tack för att du inte är en robot och kan känna känslor, typ.  

Det jag ville komma fram till var alltså att ibland måste man som medmänniska kunna tänka utanför ramarna, se hela bilden, förstå att allting inte är svart eller vitt och sen stoppa upp den där jävla policyn i röven för att kunna hjälpa någon som genuint behöver ens hjälp. Out. ♡

8 kommentarer till “Det är inte alltid svart eller vitt”

    • Ja men ibland känns det som att det blir onödigt motstånd, slutade faktiskt med att jag inte hann hämta ut min medicin innan helgen trots allt. Men jag tänker att jag får lösa det på en annan mottagning idag eller imorgon. Kram ♡

  • Vad jobbigt och drygt 🙁
    Varför ska det inte gå att göra sånt över telefonen? /håller med dig!

    Hoppas du har en hyfsad lördag med fint väder<3

    Kramar!

    • Ja men sånt där som man redan inte har energi till… Så jobbigt!

      Kan tänka mig att det finns en massa anledningar till varför man inte vill skriva ut det över telefonen, som patientens hälsa och säkerhet t.ex. Men tycker att man bör hantera det fall till fall, beroende på patientens situation och omständigheter. Det är ju inte alltid man kan ta sig in själv. Kändes så konstigt med hela kostnadsbiten också då de helt plötsligt tar mer betalt och ändrat betalningsmetoden.

      Tack Annie, hoppas du hade en härlig helg!! Kram ♡

    • Precis min tanke. Jag förstår att det finns en anledning till varför man inte förnyar recept över telefonen (som patientens hälsa & säkerhet), men tycker att när det handlar om människor så måste man kunna titta på olika patienters omständigheter och fatta ett beslut utifrån hur den ser ut. Otroligt svårt med vad som är ”rätt” eller ”fel”, men kände att här handlade det mer om mina pengar än min hälsa. Kram ♡

  • Visst är det knasigt… Många gånger tror jag att det handlar om osäkerhet och okunskap från personalens sida. Menar inte det som ett försvar utan mer som en uppgiven suck. Jag råkade själv ut för en lite knepig situation när jag ringde om mitt låga blodvärde förra veckan. Det var först när jag fick prata med den fjärde sjuksköterskan den tredje dagen som allting plötsligt var väldigt enkelt. Den första hade inte ens skrivit en anteckning om att jag hade ringt! Vet inte om det handlar om policy i det läget eller bara det faktum att de inte tyckte att det var en så farlig åkomma jag sökte för…
    Hoppas att det löste sig för dig så att du fick din medicin utan att bli ruinerad!

    • Tänk att det kan va sån skillnad på personal och personal… Och tänk om fler kunde vara som den fjärde personen som du fick prata med! Fick du tillslut all den hjälp du behövde? Och hoppas att det inte var något allvarligt fel! Ja jag har inte riktigt löst det riktigt än, men jag har landat hemma i Sverige nu så fick en akuttid hos en psykolog idag på eftermiddagen så förhoppningsvis har jag min medicin innan helgen. Kram! ♡

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *