Idag är det kanske flera som vaknar med den klassiska ”måndagsångesten”. Ångesten över en ny vecka med inlämningsuppgifter eller tentor, ångesten över att gå till ett jobb som man inte utvecklas i, eller deadlinen som närmar sig i rasande fart men uppgiften är långt ifrån redo. Ångesten över att det är 5 dagar kvar tills man är ”fri” igen. Ni vet, den där måndagsångesten.

Det känns lite skönt att kunna säga att jag idag inte är en av dessa. Inte för att jag listat ut livspusslet, är bättre än någon annan eller är fri från ångest för den delen heller. Tvärtom…

Sen i fredags har jag varit nere på botten och vänt kan man säga. Eller vänt och vänt, jag har nog Jarrod att tacka för att han fiskat upp mig till ytan. Min helg har till största delen ägnats åt att gråta hejdlöst, varvat med sömn. Och om jag ens hade någon självkänsla kvar så tog ju den semester och checkade ut ett par dagar.

Jag har fastnat i tankefällor, otroligt negativa tankefällor, och där någonstans också tryckt ner mig själv så långt det går. Både lördag och söndag morgon var det som att gråten väckte mig med en käftsmäll.
Om det inte var för Jarrod så tvivlar jag på att jag varken hade lämnat sängen eller ätit någonting i överhuvudtaget. Jag tror inte att jag kan förstå hur svårt det är för en anhörig att sitta bredvid och känna sig hjälplös när man själv är nästintill okontaktbar, men han gör det så jävla bra med dom förutsättningar han har och jag är så tacksam att jag har han vid min sida.



Tack för att du orkar hämta upp mig när jag hamnat på botten ♡

I söndags när jag låg kvar på min kudde som var dränkt i tårar hade jag sjunkit så lågt att jag inte längre såg mig själv som något annat än en börda och helt värdelös. Nej men alltså jag menar det, helt utan värde.
Jag vet ju att jag inte är värdelös egentligen, men nu på grund av en annan människas beteende så kände jag mig totalt värdelös. HUR kan man påverkas så mycket av någon annans handlingar och värderingar?

Efter att jag hade tagit beslutet att säga upp mig från min tjänst mådde jag otroligt dåligt, inte bara på grund av stressen och depressionen jag dragit på mig själv utan även tack vare känslan av att jag var så misslyckad. Och ska jag vara helt ärlig så är väl den känslan inte helt borta än, även om den blir lite mindre för varje dag! Men nu med handen på hjärtat efter helgen: jag känner mig hellre misslyckad än värdelös, alla dagar i veckan. Fattar inte hur jag kunde tappa mig själv så mycket under ett par dagar, men tankefällor är verkligen så jäkla farliga att fastna i!

Tips: lyssna på Ångestpoddens avsnitt 38 & 39 om tankefällor! Även om jag nu inte lyckades ta mig ur helgens fällor så är avsnitten så bra och har hjälpt mig flera gånger tidigare när jag har varit på väg in i en tankefälla eller redan hamnat i en. Rekommenderas varmt!

 

Jag önskar tyvärr att jag hade fått vakna upp idag utan gråt för att den här helgen hade fått mig att bearbeta något som uppenbarligen påverkar mig otroligt mycket. Dessvärre är jag övertygad om att jag endast undkom gråten för att jag har lagt locket på, vilket jag egentligen inte ville göra men det blev det enda sättet för mig att sluta böla som en jävla bebis…

Och visst kan det vara skönt att gråta ut ibland, men när man har gråtit okontrollerat i flera dygn och heller inte tagit sig någonstans förutom längre ner så orkar man inte. Locket slängde på sig själv tillslut vare sig jag ville eller inte.
Förhoppningsvis kommer det en dag då något gott kan komma ur det här, en dag när jag har tillräckligt med energi för att orka lyfta på locket igen och ta itu med demonerna där under. Men den dagen är inte idag.

Idag är jag bara tacksam för att jag fick vakna utan ångest och tårar. Tacksam att jag kan få vara uppe vid ytan och andas lite just nu ♡

12 kommentarer till “Ner till botten och vänt”

    • Det var en otroligt jobbig helg! Mår betydligt bättre nu men gråten slår fortfarande till om jag försöker eller råkar tänka på vad som utlöste helgens mående. Hoppas att jag mår tillräckligt bra för att orka ta itu med demonerna. Tack Therese! ♡

  • Så jobbigt för dig fina du!<3
    Ja många tankar är ju verkligen tankefällor. Och många tankar är ju helt ologiska, men tyvärr kommer dem ju ändå.
    Känner med dig, då jag själv varit där<3
    Hoppas du får må lite bättre snart 🙂

    Kramar!

    • Tack Annie! ♡
      Ja men tyvärr blir det ju lite som att man tappar all uppfattning om vad som är logiskt och inte. Känslorna tar över all ens förmåga att tänka rationellt i dessa stunder. Kramar ♡

  • Det låter kämpigt. Hoppas livet blir lättare för dig snart. Ja ursch tankefällor är det värsta! Tack för tipset för podden, har inte lyssnat på den tidigare. Ta hand om dig.

    • Det var otroligt kämpigt att ha fastnat i så negativa tankar! Hoppas att jag ska bli lite starkare mentalt så jag kan gå tillbaka och ta itu dessa negativa känslor så jag inte behöver hamna där igen i framtiden. Ångestpodden har så många bra avsnitt där de lyfter psykisk ohälsa, rekommenderas verkligen varmt! ♡

    • Nej usch, det är nog en av de värre jag upplevt! Men hoppas att något gott ska komma ur det en dag. Tack Maria, du också! Kram ♡

    • Otroligt jobbig helg, men jag är glad att jag idag iallafall kan ta mig ur sängen och sen någorlunda kontrollera mina tankar och känslor. Hoppas jag kan hålla mig borta från tankefällorna nu! Tack snälla ♡

  • Åh vad jobbigt… Idag har jag haft en sådan otroligt jobbig dag där jag fastnat i tankefällor. :/ Har hatat mig själv, gråtit, tryckt ned mig själv. Usch att det ska vara så här. 🙁 Skönt att du vaknade utan ångest idag. Hoppas det fortsätter så <3

    • Vet precis hur du menar, så jäkla tråkigt att vi ens kan göra såhär mot oss själva! Rekommenderar verkligen att lyssna på avsnitten om tankefällor om du inte lyssnat på dem än, eller så kan det vara bra att lyssna igen och bli påmind om dessa fällor och vad vi ”håller på med”. Hoppas att du tagit/tar dig ur fällorna snart fina du. Kram! ♡

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *