Vaknade imorse och i vanlig ordning öppnade jag mina sociala medier. Tog nog inte mer än någon minut innan gråten var ett faktum. Som många andra svenskar idag så känner jag en sorg över att vi precis har förlorat en av våra mest begåvade och älskade artister alldeles, alldeles för tidigt.

I tried carrying the weight of the world
But I only have two hands
I hope I get the chance to travel the world
But I don’t have any plans
I wish that I could stay forever this young
Not afraid to close my eyes
Life’s a game made for everyone

And love is the prize

Tror vissa kan känna igen sig i att man ibland kan uppleva att det är svårt att svara på frågan ”vad lyssnar du på för musik?”, för det kan vara så mycket olika. Men likt den svensk jag är, och sen med tanke på vilken generation jag tillhör så är det kanske inte så konstigt att det ändå är house som ligger mig lite varmare om hjärtat. Finns nog ingen musikgenrer som väcker så många positiva känslor och minnen hos mig som house.
Avicii har vart ett av de självklara valen i mina hörlurar sen 2010 och jag vågar nog säga att det alltid kommer att vara så. Jag kan se mig själv om ca 16 år stå och ”sminka” mitt lite rynkigare ansikte, med en margarita i vänsterhanden och The Nights på högsta volym (är säkert halvdöv vid det här laget) medan jag gör mig i ordning för en återträff med vår gamla klass från event- & mötesproducent uppe i Åre.

När jag nu sitter i ett annat land, på andra sidan jorden och så jävla långt bort från mina fantastiska vänner, så tar din musik mig tillbaka till en tid i mitt liv när jag kunde vara nära mina kära. Musiken får mig inte bara att minnas men även att känna, känna en form av lycka. Och en stolthet, fan jag känner mig lika stolt över att säga att du svensk som jag gör när jag hör något om ABBA, Spotify eller H&M någonstans.

Vill tillägga att jag är glad att du kom till insikt med att du inte skulle bry dig om vad andra tycker. Så bra! Har också fattat det men har inte listat ut hur det fungerar riktigt än. Jobbar på det. Hoppas att du får fortsätta att skapa musik på en bättre plats där ångest & psykisk ohälsa inte existerar.

Och tack! Tack för allt du gett oss med din musik. Tack för alla löprundor du tog mig igenom fram tills 2013 när jag tog körkort, och tack för att jag fick fortsätta med att sjunga lungorna ur mig när jag kör bil. Tack för att du gett mig världens bästa förfester med mina tjejkompisar och tack för alla grymma utekvällar som du också bidragit till. Men också tack för alla fantastiska kvällar som du kommer att fortsätta bidra till tack vare din musik som kommer att leva vidare med oss.
Och tack för alla minnen som jag alltid kommer att bära med mig när jag hör din musik. Tack för ALLT.

MGK (som för övrigt fyller 28 år imorgon 22 april) sjunger ”And if I must go and die at 27, Then at least I know I died a legend”.

27 eller 28, för oss kommer du alltid att vara en legend, vila i frid Avicii ♡

17 kommentarer till “Vila i frid Avicii”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *